Enter a term in the search box to find its definition.
Settings
Use the controls in the far right panel to increase or decrease the number of terms automatically displayed (or to completely turn that feature off).
Term Lookup
Settings
All IPCC definitions taken from Climate Change 2007: The Physical Science Basis. Working Group I Contribution to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change, Annex I, Glossary, pp. 941-954. Cambridge University Press.
De historiska och naturliga förändringarna i klimatet visar att klimatet är känsligt för en energiobalans. Om planeten ackumulerar värme kommer den globala temperaturen gå upp. För tillfället för CO2 med sig en energiobalans pga att en ökning av växthusgaserna. Tidigare förändringar i klimatet för faktiskt med sig bevis på klimatets känslighet för CO2.
Att människan orsakar den globala uppvärmningen är positionen från Vetenskapsakademierna från 19 länder samt många vetenskapliga organisationer som studerar klimatet. Mer specifikt, omkring 95% av de aktiva klimatforskarna, som aktivt publicerar artiklar om klimatet, stödjer detta ställningstagande.
Empiriska mätningar av Jordens värmeinnehåll visar att planeten fortfarande absorberar värme och att den globala uppvärmningen fortfarande pågår. Yttemperaturen kan visa på en kortsiktig avkylning när värme byts ut mellan atmosfären och haven, som har en mycket större värmekapacitet än luften.
Flertalet studier kring effekterna av "urbana värme-öars" effekt samt hur omgivande mikro-områden kan tänkas påverka har funnit en negligerbar effekt på långsiktiga trender, speciellt när beräkningarna slås ut över stora regioner.
Även om de inre delarna av Östra Antarktis istäcke växer så minskar landisen totalt sett med en allt snabbare takt. Antarktiska havsisen växer trots en kraftig uppvärmning av den Antarktiska oceanen.
1970-talets förutsägelser om en stundande istid var till största del en mediaprodukt. Majoriteten av den referensgranskade forskningen vid denna tidpunkt förutspådde en uppvärmning p.g.a. en ökning av CO2.
Uppvärmningseffekten av mer CO2 överstiger vida all inverkan från förändringar i jordens omloppsbana eller solaktivitet, alldeles oavsett om nivåerna skulle sjunka till de s.k. Maunder-miniminivåer.
Den CO2 som naturen släpper ut (från haven och vegetationen) balanseras av en naturlig absorbering från haven och vegetationen. Människans utsläpp rubbar denna naturliga balans och har inneburit en förhöjning av CO2-nivåerna till nivåer som inte skådats på 800 000 år. Det är till och med så att människan släpper ut 26 gigaton CO2 varje år, medan CO2-nivåerna i atmosfären endast ökar med 15 gigaton varje år. Detta visar oss att mycket av människans CO2-utsläpp absorberas av marken.